Sedan många århundraden har harpor spelats i hela Norden: Flera muséinstrument, historiska källor, sagor och ballader belägger deras existens.
På Island finns många sagor, där hörpuslagari (harpslagare) och instrument kallade harpor nämns. Ordet harpa användes (och används) i skandinaviska språk ganska allmänt för att beteckna många olika stränginstrument (lyra, stråkharpa, psalterium, langleik, nyckelharpa, hjulharpa m.m.), men det finns även ikonografiska belägg för "riktiga" harpor i Danmark, Norge och Sverige sedan medeltiden: Både på stenrelief, kyrkomålningar och träskulpturer.
Ytterligare belägg från nyare århundraden är museiexemplar av norska folkliga harpor från 1600- till 1700-talet bevarade i Historiska Museet i Bergen, Glomsdalsmuseet i Elverum, Norska Folkemuseet i Oslo, Ringvemuseet i Trondheim och Musikmuseet i Stockholm. Musikmuseet i Stockholm har också flera diatoniska harpor byggda av svenska instrumentmakare från 1700-talet framåt, t.ex av kungl. instrumentmakaren Mathias Petter Kraft.
I Danmark berättar historiska dokument om hovharpister (t.ex. Edvard Adam, Magnus Maxi, Darby Scott och Carolus Oralii vid Christian IV:s hov). Många danska stadsmusikanter spelade bland annat en "Davids harpa" under 1700-talet, och i Musikhistoriska Museet i Köpenhamn finns flera diatoniska "amatørharper" från 1800-talet bevarade.
Även från Finland vet vi om harpister i hovmusiken, underhållningsmusiken och gatumusiken: "Mikael harpolekare" spelade 1580 på Åbo slott. Många år senare spelade den blinda finska harpspelerskan Charlotta Seuerling (som levde i Åbo omkring 1810) en liten pedalharpa för att kompa sina melankoliska sånger. Henryk Sulkawa från Virdois (Birkaland) fick 1818 bygga en liten diatonisk harpa, som påminner väldigt mycket om Kalvsviksharpan från Småland; och Kreeta Haapasalo, den berömda finska kantelespelerskan från 1800-talet, inspirerades av centraleuropeiska kringvandrande harpister som reste omkring i Norden och spelade på marknader, gator och krogar.

Numera lever flera harpospelare i nordiska länder och spelar alla möjliga musikstilar - från tidig musik till traditionell musik och kreativ modern musik - men oftast känner de inte varandra, eftersom en bor i Köpenhamn, en annan i Helsingfors, en annan i Oslo, en annan i Stockholm, en annan i Pajala... Därför är det dags att träffas och lära känna varandra!